Hur kan då dessa veckor på Storön och Hejen sammanfattas?

 Ja, kortfattat har vi varit på åtta platser där vi fått muntliga uppgifter eller läst om synliga spår med historiskt innehåll. Ett är säkert, Storön har varit en uthamn med många spår från främst 1500 och 1600-tal liksom ett tjugotal andra platser med goda hamnförhållanden utmed kusten. Frågan är om den varit i kontinuerlig användning som en trygg hamn då man blivit inblåst under obestämd tid eller om den ska betraktas mer som en nödhamn som man helst önskade lämna med tanke på det utsatta läget.

Dykfynd sållas

 Ja, nu går projektet in i en ny fas. Nu ska historien göras lätt tillgänglig på informationsskyltar, i broschyrer och genom muntligt berättande. En vandringsled ska planeras, röjas och markeras. Intresserade närboende hoppas vi ska bli engagerande guider för upptäcktssugna besökare. Dessa finns det gott om under högsäsong, då kan här samlas upp emot 400 båtar runt ön varje natt!

Delia, Staffan och Roland

Linnea, Lasse och Ingela

Tack kollegor för spännande arbetsdagar, fyllda med upptäckter och givande samtal, tack Väderöarnas Värdshus för god omtanke, en fantastisk miljö och kanonväder!     

Bloggen kommer att leva även framöver men mer sporadiskt. Ny information kommer efterhand.

// Lasse

Imålning med slamfärg lyfter historien

Bomärkena kittlar fantasin. Vilka har ristat dem, och i vilket land har de sina ursprung? Somliga bomärken består av enkla kryss i olika varianter, andra påminner om ett skepp eller en väderkvarn. Det finns också märken som bygger på runor, på Hejen finns exempelvis L-runan representerad på flera ställen. Längre fram hoppas vi på att kunna spåra bomärkena, förhoppningsvis till ursprungsland och handelshus.

Marinarkeologerna har hållit till i vattnet nedanför den norra bryggan. Sex provgropar har grävts i snäckskalsgruset på bottnen. Så här går det till: Med hjälp av en motordriven pump sugs gruset upp från botten inom provrutan. Gruset samlas upp i en nätkasse, som man sedan sållar igenom på land. En marinarkeolog finns på plats på botten för att samla in synliga fynd. Idag har vi hittat porslin, keramikbitar, djurben och rostiga metallföremål.

Delia dyker upp...

Strömsund är påverkad av kraftiga strömmar, som ständigt möblerar om på bottnen. Detta gör att nytt och gammalt ligger blandat, även en bit ned i skalgruset. I morgon fortsätter vi grävandet och vi arbetar oss söderut i sundet.

/ Linnea

Staffan på väg mot botten...

Kompassrosen på Husestadsberget rengjordes och målades i. Vyn var helt enastående från berget med vid utblick mot öppet hav. En riktigt bra arbetsplats! Kompassen på Kompassberget rengjordes inför målning på onsdag.

Linnea sätter färg på vardagen...

Vi hade ett mycket trevligt besök idag. Den f.d. lotsen Alf Aronsson följde med båten ut och fick en visning av vårt arbete vid Kyrkan.  Alf visade oss nya ristningar uppe vid lotsutkiken och berättade en hel del om livet på ön under den tid han var verksam. Tack Alf för en givande dag!

Delia, Roland och Alf vid Kyrkan

Kvällen var ljum och havet låg nästan blankt. Vi gav oss av i Vänermuseets/dykarnas båt till några favoriter i Fjällbackas skärgård; Vedholmen, Hamnholmen och Skutholmen. Dessa  tre öar innehåller ett fantastiskt koncentrat av maritim historia och borde stå i fokus för ett eget projekt – någon gång längre fram.

Övrigt att meddela: sillgrissla, säl, gott om ejder och måsfåglar, makaonfjäril, trift(strandgosse), styvmorsviol m.m.

Efter en välfylld dag ser vi alla fram mot nästa – dags för målning på Hejen och gropar i Strömsund!

// Lasse H

"Kyrkan" efter undersökningen, till vänster i bilden syns den undersökta delen.

Vi tre har tillbringat veckan med att undersöka den s.k. ”kyrkan”. En husgrund på öns Västsida. En del av de frågetecken vi hade när vi kom hit finns fortfarande kvar. Men vi vet ändå mer om ”kyrkan” nu än i början av veckan. Inför undersökningarna funderade vi över vad kyrkan använts till, det vet vi inte än, men vi vet vad den inte har varit.

Bostad för lotsar var en idé som vi avfärdat. Den saknar eldstad och det finns inte heller några spår av de saker som brukar hittas där människor bott. Fårkätte som några föreslagit tror vi inte heller på. Den är alltför välbyggd, så mycket kraft läggs inte på ett fårhus. Speciellt inte där naturen i sig bjuder så mycket skydd.

Om ni kommer hit i sommar titta då på de fina murarna i skalmursteknik, d.v.s. de har ett yttre och ett inre lager med större stenar med fyllning av småsten mellan. Lägg också märke till de stora stenarna uppe på muren, en i varje hörn. De väger säkert runt ett halvton styck och Kan inte ha varit lätta att få upp så högt.

På muren mitt emot ingången finns en rektangulär sten med en ristning på. Samma initialer finns på flera ställen på ön och på Vinga. Kanske år det någon som känner igen den och sett den på fler ställen?  Vi vill gärna ha tips. Skriv kommentar här eller skicka en e-post; utgangspunkten@vgregion.se

Den ristade stenen mitt fram i "kyrkan"

 Vi har undersökt ungefär halva huset, den halva som vetter mot havet. Efter undersökningen har vi lagt tillbaks stengolvet inne i huset. Jämför gärna med husets andra orörda halva så ser ni hur nedrasat och förstört det var när vi kom.

Den kommande veckan pågår inga undersökningar på Väderöarna men veckan därpå är Marinarkeologerna och hällristningsletarna tillbaks för en ny fältvecka.

Pia, Kristina, Barbro

Pia kikar in i snåren för att se om det finns fler tomtningar där

Ett par av de framrensade tomtningarna

Dalen var helt överväxt med en seg och taggig matta av Hagtorn, Vildrosor och slingrig Kaprifol. Under dagen röjde vi fram 5 tomtningar förutom de två som upptäckts redan dagen innan och kunde konstatera att det verkade vara ett ganska stort område med tomtningar. Hur många går inte att säga säkert utan att hela området röjs

Efter att mörkret fallit över Storön på torsdagskvällen tog vi oss upp till Lotsutkiken för att leta efter ristningar med hjälp av släpljuset från ficklampor. Några ristningar hittade vi inte men i trappan på vägen ner mötte vi några av öns paddor.  

Nattligt möte med en av öns invånare

Rengöring av hällarna på Hejen

Vi började med att försiktigt rengöra hällarna med borste, vatten och såpa, för att ta bort alger och lavar. Plötsligt framtädde flera nya figurer; t e x en liten kompassros. Ristningarna är svåra att se i dagsljus, störst chans har man när solen står lågt och beslyser dem från sidan. De flesta nyfynden gjordes faktiskt just på morgonen eller sent på eftermiddagen. Vi var också ute på sent på kvällen och lyste på hällarna med ficklampor. Då såg vi plötsligt flera nya tecken, till exempel årtalen 1600 och 1598.

Ristningar i nattbelysning

Nu vet vi att det finns 6 områden med ristningar vid södra bryggan. Igår fyllde vi dem med kritslam, för att kunna fotografera och beskriva dem. Färgen är inte permanent, utan kommer att försvinna vid nästa regnskur.

Eftersom vi gärna vill att alla som besöker Hejen ska kunna uppleva sjömännens 400 år gamla visitkort, kommer vi tillbaka om några veckor för att fylla i dem med permanent färg.

Ingela Lundin och Linnea Nordell, arkeologer på Bohusläns museum.

De skall finnas i en klåva på norra delen av Storön, Ormeklôva. Vi får rådet att gå ”längs stranden”. Detta är dock inte helt enkelt, Storön är mycket svårframkomlig med djupa klåvor mellan bergen. Efter första berget där vi konstaterar ingen kompassros inhuggen kommer vi ner i en mindre klåva, fint läge åt nordost ner mot vattnet, men helt igenvuxen med ogenomträngliga hagtorn och törnen. Finns det tomtningar här går de inte att se.

Efter att bara en av oss tre trampat i vattnet när vi rundar en bergknalle tar vi oss upp till den norra redan kända kompassrosen, där vi fikar. Projektledaren viker av och går ner till grävningen i Kyrkan, vi fortsätter norrut. Vi kan se vart vi skall men en sank dalbotten kallad Nålen ligger emellan. Vi tar oss runt och prövar två vägar in i Ormeklôvan. Den ena är för hal och igenväxt, den andra går över en brant bergknalle men till slut är vi där.

Vi har fått berättat från en som var där och lekte som barn att där skall finnas något, och nu skall vi se om det går att återfinna detta.

De två runda tomtningarna, strax under bildens mitt

Klåvan är fylld med buskage, det känns som att det tar 10 minuter att gå 10 meter för Lasse som är där nere. Jag står kvar ovanifrån och fotar när Lasse pekar. Och visst finns det något! Dold i buskage finns ändå en ”gärdesgård” som stänger av den öst-västliga klåvan i östra delen, under ett klippöverhäng finns något som vi inte riktigt kan se vad det är, men det finns en vinkel och en lång ”rad” med större stenblock, parallellt med klippan bakom. Byggt av människohand? Kanske. Men i den östra och mer öppna ändan finns två tydliga stenringar, 2-3 meter i diameter. De ligger intill varandra så att det uppifrån ser ut som en åtta.

Sökande gav resultat, och kunde man få bort alla buskage skulle man förmodligen kunna se fler lämningar. Vi besöker några fler bergstoppar i jakt på ristningar men finner inga. Får dock ett foto på Storöns nordligaste kummel innan vi vänder tillbaka.

Tomas, Lasse o projektledar-Lasse

Storöns nordligaste kummel.

Dykning i Strömsund - Diving in Strömsund

For the purposes of being understood, my blog entry is being written mostly in English and partly Irish for those of you who can read it. As an Irish native and (relatively) new to Sweden my Swedish language skills are currently a work in progress. Fortunately, maritime archaeology knows no bounds and I am able to carry out my work without being totally lost in translation.

While the other teams were working away on dry land the maritime archaeologists were diving and battling the current of stream. The objective of the dives was to search for any remains of mooring structures, ballast piles, wrecks or any datable objects that would enable us to identify the sequence of use the natural harbour. As we were diving to commercial diving standards there was one diver in the water and two other members of the team fulfilling support on the surface, one of them being a standby diver in the event of an emergency. Divers were connected to the boat by an umbilical cord which provided surface supplied air and communications and divers carried a twin set of air as further back up.

As the photo shows, the water was quite clear and this aided in our task of conducting a visual survey of the area. Over five dives on our first day we recovered, among other finds, animal bones including a fragment of a pig skull, earthenware pottery shards from around the 16^th and 17^th century, and an interesting fragment of a glass bottle from the late 17^th century. We also confirmed the presence of roofing tile (tegel) from the waters surrounding the Tegelpottholmen island from which the island gets its name. According to a local tradition a ship laden with roof tiles foundered here in the past, however on this survey no evidence of the wreck was found. Once the visual survey is complete we plan to dredge a number of test trenches in areas of interest to enlighten our knowledge of the area further.